Idag i det här inlägget är egentligen i förrgår när jag skrev det, bara så ni vet :)
Idag har varit en FANTASTISK dag!! Topp 10 bland alla 96 dagar jag varit här.
Abel Tasman är en nationalpark och en av Nya Zeelands vackraste platser enligt många. Det är en av The Great Walks (9 olika hajker spridda över landet som ska vara något alldeles extra) och vattnet här är lika klart och blått som i Medelhavet.
Jag lämnade Nelson tidigt och kom fram till Marahau 08:35. Eftersom jag bara planerat att vara här i en dag så kom det lite som en överraskning att - pga busstiderna hit och tillbaka till Nelson - jag skulle få nästan 3 dagar här. Så jag bestämde mig för att testa på en bit av the walking track som 1a-dags aktivitet.
Det var så skönt att kunna bestämma tempo själv! Ochochoch så är det nämligen så att det inte är jättemånga uppförsbackar!!!!! Helt knäppt, här nere är "nästan inga uppförsbackar" ett totalt främmande koncept. Det finns alltid en hög kulle att bestiga, 90 graders mördarbackar att släpa sig upp för eller ett berg av trappor. Men inte denna dag! Stigen var jättefin och de uppförsbackar som fanns var inga jättebackar utan sluttade bara lite. Det betydde att jag kunde gå utan pauser och utan att låta som om jag rökt i 60 år och att detta var min första utevistelse. Hurra! Det var varmt men vegetationen skyddade mot solen så man blev inte bränd eller hade risk för solsting. Man såg nästan alltid vattnet och OJ vad fint allt var!
Lite stig:
Körde lite off(main)pist ett tag och hittade lite hallon/boysenberry-snår (vet aldrig vilket som är vilket; boysenberry är vad jag förstått en bandning mellan hallon och björnbär).
Så här såg vägen ut i stort sett hela tiden, ibland blev det lite mörkare och fuktigare och överallt var det små bäckar. Det var som att berget läckte haha
Efter typ två och en halv timme så stannade jag vid en strand som hette Apple Tree Bay. Det var inte standen jag tänkt stanna vid men eftersom det var så roligt att gå fortsatte jag förbi strand 1 till denna strand. Strand 1 hade även en backe ner från stigen på 280m - vilket är roligt att gå ner för men inte lika kul att klättra tillbaka upp igen. Apple Tree Bay var bara 80m ner från stigen. 200 meter hit eller dit kanske ni tänker - så tänker inte jag. Så på min bara-80-meter-ner-till-vattnet strand åt jag lunch och vilade i två timmar. Borrade ner fötterna i standen, la mig på rygg och njöt av dagen.
Sedan började jag gå hem igen. Hade nog kunnat fortsätta lite till eller stannat till vid strand 1, men hade bara en vattenflaska kvar och det var jättevarmt så alla varningsklockor sa GÅ HEM.
Det lite sämre med att vara själv är att man inte hamnar med på korten (förutom på tysk hemmafilm). Försöker ibland få med mitt vackra anlete på en utsiktsbild men när man inser hur löjligt det ser ut att ta selfies i djungeln så blir resultaten så här:
Såg även dessa pyttesmå fågelungar på stigen!! Urgulliga och jättefluffiga :D
Och så hittade jag en ascool trädstam!
